Ahlgrens bilar eller tävling på Gustavsbergaren

I TV 4:as Hetluft intervjuades Michael Treschow häromveckan. På frågan varför vissa direktörer och styrelseordförande ville ha ha sådana groteska ersättningar, svarade han att det viktigt är att få mest, att ha störst. Storleken på ersättningen är helt enkelt ett mått på hur framgångsrika dessa män är.

Detta stämmer rätt väl med ett svar på ungefär samma fråga som en direktör gav för en del år sedan, ungefär när ersättningarna började öka. Och det är här Ahlgrens bilar kommer in, godisbilarna alltså. Denne direktör menade att visst ville han och hans kollegor ha en ersättning som kunde ge dem och deras familjer möjligheter till ett gott liv, men för det krävs det inte några fantasisummor. Storleken på lönen var bara ett mått på hur framgångsrika de var jämfört med de andra grabbarna. Det skulle gå precis lika bra att använda Ahlgrens bilar som mått på framgång. Flest bilar, mest framgångsrik. Det är inte pengarna som driver pojkarna på denna nivå, det som driver dem är att vara bäst, att ha störst.

Simone de Beauvoir har ett förslag till en annan lösning. Det där med att störst förklarar hon med att det för mannen är ett mått på hur han lyckats att förverkliga sina möjligheter, hur framgångsrik han har blivit. Givetvis jämfört med andra män. Hon berättar om att hon hört det berättas om bondpojkar som roade sig med exkrementtävlingar. Mest och fastast vann.

Den som har störst och mest vinner alltså. Ahlgrens bilar skulle alltså kunna vara ett fullgott altenativ till groteska ersättningar till männen företagsledningar.

Att män kollar vad de andra killarna kan åstadkomma vid pissoaren är väl något som de, grabbarna alltså, får lov att leva med. men att de inför varandra och inför den stora allmänheten visar upp vad de kan åstadkomma i Gustavsbergarna ska vi nog vara glada att vi slipper. Om det är värt de absurda lönerna, bonusanar och pensionsavtalen att slippa det kan väl kanske diskuteras.

Svensk sommar?

Tre unga män är ute och promenerade i det vackra vädret. Den förste säger "Sol i ansiktet", nummer två "Motvind", rättar sig och säger att han känner den ljumma sommarbrisen mot ansiktet. Den tredje unga mannen är tyst i några sekunder till och utbrister sedan "Och kallt som f-n!".

Kan man beskriva en svensk sommardag bättre?

Är alla statstjänstemän från Borås män?

Har varit på en paneldebatt om hur mycket arv och miljö påverkar hur våra könsroller ser ut. Deltagare var ett antal professorer och docenter ifrån några olika fakulteter. Ulf Bergström, docent från Tema, Linköpings Universitet tog som exempel på skillnader just i det här med könsroller hur en statstjänsteman ifrån Borås förhåller sig till en medlem i en stam i Afrika.

Innan detta så hade han definierat genus som det som finns i huvudet och kön det som finns mellan benen. Känns helt ok som enkel definition. Därefter påpekade han självklarheten att bilden av manligt och kvinnligt varierar över tid och rum. Sedan så kom det där med statstjänstemannen från Borås som visade sig vara just man. Nu kan det slumpa sig så att alla statstjänstemän från Borås är män, men det är troligare att det finns en och annan kvinnlig statstjänsteman ifrån Borås. Den manliga överordningen gör att vi gärna ser en sk könsneutral yrkesbeteckning, som statstjänsteman som att den som har yrket är man.

Nu betvivlar jag en visserligen manlig, men ändå docent, som har just genusfrågor som ett av sina specialområden inte är medveten om detta. Han tog just detta exempel med ett syfte. Vilket kan jag inte veta, men jag kan gissa. Ingen av de för övrigt rätt så talföra studenterna i publiken påpekade detta med den manliga statstjänstemannen. Var det ingen som reagerade över detta eller gjorde de det och var less på att påpeka detta? Vet inte, men docenten fick en anekdot till att berätta.