Hur man lyckas med att få ett barn att bli rädd för allting

Jag tillbringar en hel del tid med att pendla mellan två lite större städer. Resan tar på en en dryg halvtimme, men man hinner med att lära sig ett och annat.

Nu senaste resan skedde på en för mig lite mer ovanllig tid, men det är på de resorns om man lär sig mest. Lördag eftermiddag och rätt så mycket folk. På andra sidan gången mot där jag satt, sitter en barnfamilj. Mamma, pappa och två barn, knappt året och en tre, fyra år gamla.

Pappan sitter och läser för det äldre barnet, en flicka. Först en teckand historia om när Dracula skuller råna banken. Bra tecknat, skulle kunna vara en Helsing-historia. Kan möjligtvis vara lite läskig, även Dracula såg snäll ut, huggtänderna till trots. Vad säger pappan? Otäckt, eller hur? Bläddrar vidare och kommer till en historia om när Lilla Gull eller vad barnet nu hette tältade. Teckningarna visade abslolut inget skrämmande, en vacker svensk sommardag utan ett moln på himlen. Inget att vara rädd för. Tro inte det, pappan säger till flickebarnet, det här törs vi väl inte göra? De var meningen att de skulle göra det till sommaren, på farmorsö gräsmatta, det kan kanske bli läskigt, men hallå!

Om det barnet kommer att våga göra någonting alls i sitt liv, det kommer i så fall att vara ett underverk.