Livet är en strid

och striden är en kamp, kampen är en häst, hästen är en krake, kraken är en stör och stören är en fisk som simmar i livets flod!

Dvs det kvittar hur mycket vi lider över att vi inte får det som vi vill, allt bara flyter kring och flyter med och det enda som betyder något är att vi har det så bra som möjligt.

Det var min mormor som lärde mig ramsan härovan. Hon brukade också säga att kärleken vara beständigt, blott föremålet växlar behändigt! På mormors tid fanns det inga dokusåpor så sättet som man lärde sig hur man skulle bete sig var genom dylika tänkespråk. Och jag tror nog att det hjälpte bättre att gå genom livet med ett eller flera sådana i bagaget.

En annan sak som min mormor brukade säga, förutom att din vilja sitter i trädtopparna, var att sikta mot stjärnorna så kommer du till trädtopparna. Rätt klokt.

Knepet är att inte visa var man egentligen siktat. Talar man ärligt om att siktet är högt satt, så anses man vara kaxig och man ska inte tro något osv.

Jag tror inte så mycket om jag ska vara ärlig och det ska man vara, ärlig och rättfram och hålla tyst om sina egna mål och sin tro på sig själv. Det får man inte visa. Det är däremot ok att vara rak och rättfram när det gäller att trycka ner andra. Lite orginellt.

Jag har inte fått med mitt självförtroende från starten, det har jag jobbat hårt för att få och jag kommer, om nödvändigt att försvara det till min sista blodsdroppe. Brukar ligga lite lågt med att visa det, det kan störa en del att man ser det som en självklarhet att man är bra på något. Man ska säga äsch, det var väl inget och det var en ren slump att jag sköt mitt i prick för sjuttioåttonde gången på raken!

Fick som alla andra små flickor lära mig att skulle man bli uppskattad och älskad så skulle man vara ett undergivet våp som inte trodde sig om att klara någonting utan att en stor stark karl hjälpte en och bar en genom livet.

Vicket nys, man fick vara glad om de som skulle ära och älska en märkte att de trampade på en när de passerade mot det där som de egentligen ville ha. Hon den där perfekta kvinnan som skulle bli mor till hans barn och den underbara hustrun. Nu undrar jag om dessa grabbar nånsin fann henne eller om det har fortsatt att trampa runt på en massa hyggliga tjejer som tror att de beter sig på rätt sätt för att bli älskade.

Drog mig undan ett tag och funderade på vad jag fann attraktivt hos det motsatta könet. Kom snabbt på att det inte vara speciellt attraktivt när någon använde en som dörrmatta och ville jag bli uppskattad av någon som klev omkring på en? Nä. Alltså slutade jag upp med att agera dörrmatta och klev iväg ifrån hallen.

Henry Kissinger lär ha sagt att power is a powerfull afrodisiak. Stämmer, men ännu kraftfullare är självförtroende och att veta sitt eget värde. Upptäckte som en bieffekt att män med bra självförtroende inte verkade ha något större behov av dörrmattor.

Från den dagen blev mitt liv mycket, mycket trevligare.