Generation Ordning och omsorgen

Alla läser Axess och det gör jag också, man vill väl hänga med. Axess aprilnummer hade som tema Generation Ordning, den generation som kommer att ta vid efter Generation X. Det är också den generation som ska ta hand om baby boom-generationen (och Generation X) när den hamnar på hemmet. Så det är synnerligen viktigt att de som hör till Generation Ordning kommer att vara både villiga och tillräckligt många för detta viktiga värv.

Flera av de skribenter som hör till baby boom-generationen har utryckt sin glädje över den nya generationen, de har alltså tolkat det som att de som hör till den kommer att vilja jobba inom åldringsvården och att det kommer att finnas tillräckligt många kvar när de bättre betalda jobben är tillsatta. Jag är lite tveksam till detta.

Kay Glans ger i en artikel i nämnda nummer en bra beskrivning av generationsbegreppet och vad som kännetecknar Generation Ordning. Lita nu inte på att jag har uppfattat det hela rätt, läs den själva. Jag är själv rätt så säker på att jag tolkat det hela rätt, men det skiljer sig så mycket ifrån vad en del andra skribenters tolkningar, så läs själva för säkerhets skull.

Den generation som nu håller på att växa fram kommer att bli en generation som istället för att lägga tonvikten på frigörelse, tycker att ordning och sammanhang är viktigare.

Den svenska Generation Ordning är en liten generation, under 80-talet föddes den minsta decenniekullen sedan andra världskriget. Enligt Kay Glans så finns det tecken på att den nya generationen anser att värden som ”självförverkligande”, ”ett behagligt liv” och ”ett liv i njutning” är viktiga. Det finns forskare som ser tecken på att det är den egna livskavalitén som prioriteras framför beredskapen att försaka något för kollektivet.

Jämlikhet och jämställdhet mellan könen anses vara viktig, intresset för fackföreningar sjunker, stödet för privat företagsamhet ökar. Det som är det centrala för dagen unga är det egna jaget. De är egoister med ett gott samvete, de anser sig inte ha något ansvar för den ordning som finns.

Thomas Fürth på företaget Kairos Future kallar den nya generationen för kräsna, bortskämda och medvetena om att de behövs. De gillar inte monotoni och kräver arbetsuppgifter som är roliga och omväxlande.

Alltså, Generation Ordning är inte så många, de är kräsna och bortskämda och vill ha roliga och omväxlande arbetsupgifter. De är egoister med gott samvete och tycker också att konsumtion är viktigt. (Om ni har missat det, till konsumtion behövs det pengar och hyfsat mycket pengar.)

Upprikt sagt, kan ni se dessa ungdomar jobba i tunga, monotona yrken för en skitlön? När det kommer att vara ont om arbetskraft i yrken som är roliga? Och bättre betalda?

Nä, jag trodde väl inte det. Eftersom sådana argument som att varje människa har rätt till en anständig lön och en anständig arbetsmiljö inte räcker för att de som idag arbetar inom vården ska få anständig lön och anständig arbetsmiljö inte räcker, så kanske det går att skrämma dagens makthavare med att de kommer att få ta hand om varandra på hemmet när det är så dags. Generation Ordning lär inte göra det. Dåligt betalt, tunga arbeten som sliter på kroppen å ena sidan och kräsna egoister å andra sidan.

Fundera över det här och som sagt, lita inte på att jag har uppfattat det hela rätt. Det finns ju skribenter som tror att Generation Ordning brinner av längtan att jobba inom vården och att arbeta som serveringspersonal. Arbeta med tunga, slitiga, dåligt betalda arbeten med taskiga arbetstider och arbetsmiljö.

Betalaräkningar fobi

Det ska finnas en fobi mot att betala räkningar. Här har man gått i alla år och trott att tvekan att ta itu med räkningarna varje månad har kunnat räknas in i kategorien obehagliga saker som man helst skjuter upp så länge som möjligt, typ att gå till tandläkaren. Men så är det inte. Det är en fobi. Som går att behandla för dyra pengar. Man kan utgå ifrån att den terapeuten som har just den sortens patienter är mån om att de blir friska. Annars så betalar de inte sin räkning. Istället så finns det ju en stor krets att rekrytera nya patienter ifrån.

Jag har hittills försökt med självbehandling. Lite olika strategier för att få iväg räkningarna och se till att det finns pengar att betala dem. Framgången har varit varierande, men jag har i alla fall lyckats med att undvika inkasso, däremot så har jag betalat åtskilligt i påminnelseavgift.

Senaste gången som det var dags att betala dessa otäcksheter så skulle jag vara duktig och betala dem via min internetbank så snart de anlände. Inte lägga dem på en hög och öppna dem när pengarna för månaden redan var slut. Gjorde så med alla räkningar, trodde jag. Pengarna försvann från mitt konto och eftersom jag betalat ut dem i småportioner så märktes det inte lika mycket som vanligt. Glad, stolt och nöjd över att jag betalat mina räkningar i tid var jag dessutom. Tills det dimper ner ett blått kuvert. Blått för påminnelse och blått för hot om inkasso om det inte är betalt senast den...

Hur hade nu detta gått till? Slappnade av alldeles för tidigt, missade en räkning. Eller så hade min brevbärare lyckats knöla in den bland reklamen, reklamen som hamnar direkt i papperinsamlingen.

Strunt samma. Tro inte att du kan besegra räkningarna. De skickar bara ut en eftertrupp som klipper till dig när du tror att du har vunnit.

Och jag misstänker att de terapeuter som behandlar räkningsfobikerna får behålla sina patienter. De blir aldrig botade. De betalar sin räkning till sin terapeut och slappnar av. Räkningarna skickar iväg sin eftertrupp, slår ner den stackars botade patienten som ringer till sin terapeut för en ny terapiomgång.

Kirurgens son

Värsta språket tog upp den gamla berättelsen om kirurgens son. För er som inte har hört den så går den som följande:

En fader son hans son är ute och åker bil. De råkar ut för en bilolycka, fadern omkommer och sonen skadas svårt och förs till sjukhus. Det visar sig att han behöver opereras. När han rullas in i opertionssalen så säger kirurgen "Men det är ju min son!".

Hur hänger det här ihop. Ni läsare är ju intelligenta så ni vet svaret.

Det intressanta var hur de som fick höra historien i värsta språket svarade. Det har trots allt hänt en del på de senaste trettio åren, dvs sedan jag hörde historien första gången.

Just nu så håller Svenska Kommunalarbetarförbundet på att försöka få upp lönerna för sina till stor del kvinnliga medlemmar.

Ett yrke som vi kopplar till ett visst kön är sjuksköterska, det är ju kvinnor som är syrror. En av de som var med i Värsta språket sade angående just sjuksköterskor att vore det en man som var sjuksköterska så skulle man inte kunna betala honom så dåligt, underförstått att kvinnor är det ok att betala dåligt. Tänk över detta!

Synen på familjen har ändrats. Det var en del som föreslog att pojken hade två pappor. Det hade nog ingen sagt på 70-talet. De flesta svaren rörde sig där. Vår syn på hur en familj kan se ut har ändrats till det bättre, dvs det är inte bara en kärnfamilj med mamma, pappa, barn som är tänkbar. Och det tycker jag känns bra.

Och det finns en sak till som har ändrats. Första gången som jag hörde historien så var det läkaren på akuten som kände igen sin son.

Vad är svaret och vad vill historien visa?

För er som vill kolla svaret för säkerhets skull, kirurgen är pojkens mamma.

Det som visas med denna lilla historia är hur vi knyter ett visst kön till vissa yrken och att det är mannen som är normen. Det är därför de flesta av oss har så svårt att se det logiskt sett enklaste svaret, en kirurg är en man, annars så är det en kvinnlig kirurg. Men, för trettio år sedan så räckte det med att mamma var läkare för att vi inte skulle se svaret, nu finns det så pass många kvinnliga läkare att vi har slutat att se läkare som enbart män.

Ska kommunalarna äntligen få den lön de är värda?

Jag hoppas det innerligen, de får alldeles för lite lön för alldeles för mycket slit.

Men jag tror det inte, på något sätt så blir inte Kommunal tagna på allvar och så gör de flesta kommunlare bara det jobb som alla ränar med att mamma ska göra. Sköta om gamla och sjuka och passa ungar, städa och damma. Och det gör ju mamma för att hon tycker att det är så roligt.

Och så är det ju skattepengar som betalar lönerna. Den sista som jag hörde den kommentaren ifrån fick själv sin försörjning genom skattemedel, hon var arbetslös nämligen.

Otålig personer

Man står i kön framför Bankomaten och trampar. Den som står där framme vid maskinen knappar och knappar och tittar och tittar. Till slut så rasslar det till och pengar spottas ut. Nästa person i kön upprepar ovanstående och vi i kön trampar och trampar och suckar och suckar.

Så kommer man äntligen fram till pengarnas källa och börjar knappa och knappa och titta och titta. Och blir mer och mer irriterad över de bakom som trampar och harklar och markerar att man tar upp plats och fördröjer deras ärenden som givetvis är viktigare än vad mitt är.

Moderater och deras självbild

I fredag så var jag på moderaternas rikskonferens, i Linköpings Konsert & Kongress. Jag har aldrig varit på en moderattillställning förut eller någon partisammankomst överhuvudtaget. Men någon gång måste vara den första.

Moderater är en samling personer med en taskig bild av vad det innebär att vara moderat. De har, stackarna, gjort nidbilden till självbild. Avgående partiordförande Bo Lundgren upprepade mist ett par gånger i sitt inledningstal att nu var det dags att inte låta nidbilden vara självbild. Och att man inte skulle använda det andra blocket som utgångspunkt för vad man ville föra fram. Låter ju bra, man ska inte låta motståndarna ha både problemformuleringsinitiativet och debattföreträde. För tillfället så har inte moderaterna varken det ena eller det andra och det är de pinsamt medvetna om.

Och det lär ta tid innan de lyckas med att ändra det. Alldeles efter det där med att inte använda det andra blocket som utgångspunkt hur man ser på själv så är det precis vad Bo gör.

Inledningen var pampig, nästan 1000 moderater i den stora konsertsalen. Sparsam belysning, med blå spotlight på de som för tillfället lät. Fanfarer blåstes på mycket glänsande mässinginstrument, det skulle väl ge ett ödesmättat intryck antar. Efter det att blåsarna blåst färdigt så spelar en ungdomsorkester, en duktig sådan. Lättsmält gladjazz, musikval Get ready och We are family. Det ska väl få igång moderaterna och anspela på de värden som de anser att det står för, den senare ska väl föreställa att de anser att familjen är viktig. Men jag tänker mest på Kapp Ahls annonser faktiskt. Och det är väl inte det som var avsikten. Ibland kan musikval vara naiva. Jag bara väntar på att moderaterna ska börja använda Staten och kapitalet som signaturmelodi.