Moderater och deras självbild

I fredag så var jag på moderaternas rikskonferens, i Linköpings Konsert & Kongress. Jag har aldrig varit på en moderattillställning förut eller någon partisammankomst överhuvudtaget. Men någon gång måste vara den första.

Moderater är en samling personer med en taskig bild av vad det innebär att vara moderat. De har, stackarna, gjort nidbilden till självbild. Avgående partiordförande Bo Lundgren upprepade mist ett par gånger i sitt inledningstal att nu var det dags att inte låta nidbilden vara självbild. Och att man inte skulle använda det andra blocket som utgångspunkt för vad man ville föra fram. Låter ju bra, man ska inte låta motståndarna ha både problemformuleringsinitiativet och debattföreträde. För tillfället så har inte moderaterna varken det ena eller det andra och det är de pinsamt medvetna om.

Och det lär ta tid innan de lyckas med att ändra det. Alldeles efter det där med att inte använda det andra blocket som utgångspunkt hur man ser på själv så är det precis vad Bo gör.

Inledningen var pampig, nästan 1000 moderater i den stora konsertsalen. Sparsam belysning, med blå spotlight på de som för tillfället lät. Fanfarer blåstes på mycket glänsande mässinginstrument, det skulle väl ge ett ödesmättat intryck antar. Efter det att blåsarna blåst färdigt så spelar en ungdomsorkester, en duktig sådan. Lättsmält gladjazz, musikval Get ready och We are family. Det ska väl få igång moderaterna och anspela på de värden som de anser att det står för, den senare ska väl föreställa att de anser att familjen är viktig. Men jag tänker mest på Kapp Ahls annonser faktiskt. Och det är väl inte det som var avsikten. Ibland kan musikval vara naiva. Jag bara väntar på att moderaterna ska börja använda Staten och kapitalet som signaturmelodi.