Våren är här

Det märks på att fåglarna kvittrar och billarmen tjuter.

Häromdagen, en av de första vårdagarna, solen sken och faktiskt värmde lite. Fåglar kvittrar och jag hör en ny pippi, aldrig hört just den förut. Ren i tonen, men lite tjatig, upprepar samma ton, likadant, hela tiden.

Inte en fågel, det var ett billarm.

Otrevliga människor....

finns det gott om, det är något som man lär sig när man jobbar som säljare. Tillhör det där otäcka släktet som enligt en del människor inte ens är människor, vi är någon lägre sorts art som det är tillåtet att ösa all sin galla över.

Samma människor kan visa sig när man pratar med dem anse att det är fullkomligt omoraliskt att på något sätt leva på bidrag, på deras skattepengar! Kan förstå det där med att vi alla efter bästa förmåga ska försörja oss själva och inte låta oss försörjas. Försörjer oss själva är precis vad vi gör, tm-branschenväljer man inte i första hand, det är för de allra flesta ett sätt att dra in pengar medans vi söker det jobb vi vill ha. Och, det måste jag erkänna, tidvis så försörjer vi oss rätt så bra också.

Vi ser till att hålla andra i jobb också. De av oss som säljer en produkt av ett eller annat slag, ser till att andra får jobb, riktiga jobb. De, och vi har mer pengar att handla för och våra respektive ICA-handlare, våran egen Stig, kan köpa ny bil, så att bilsäljarna, byggarna, bilmekarna osv kan köpa mer oxfilé och mer av de saker vi säljer.

Utan oss skulle kanske inte Sverige stå still, men det skulle inte röra sig lika fort framåt. Vi betalar in skatt i stället för att leva på skattepengar.

Vi har en annan viktig uppgift dessutom. Alla dessa trånga, förfördelade själar som inte längre har någon under sig som tvingas ta emot deras skit har det för djävligt. Tills vi ringer. Då har d enågon som de tycker är under dem och som inte ens är människor som de kan ge på. Alla elakheter, spydigheter, onda tankar och ord som de bara kan finna på, ös dem över personen i telefonluren. Den som är där är inte tillåten att ge igen. Eller om de gör det, ännu större lycka, då går det att klaga hos det företag de ringer för och se till att de blir av med jobbet!

En liten nyhetsbulletin, de som ringer upp är riktiga personer, försedda med känslor. Och människor som blir ledsna av denna ondsinthet. Som tur är så är det för det mesta vänliga själar som inte utnyttjar det faktum att de mycket väl vet vem det är som förolämpar dem. Nog sagt, tm-säljare är somregel inte beväpnade, inte i Sverige i alla fall.

Min kollega Marie råkade ut för en riktig subba häromkvällen. Marie är glad och trevlig tjej som för det mesta skrattar när hon pratar med sina kunder. Jag vet inte, men jag är väldigt säker på att de allra flesta som har talat med henne är lite gladare efteråt. Vi, henne kollegor, blir glada av att lyssna på henne.

Subban i fråga skämdes inte över att låta elakheterna flöda av den lilla, om det nu skulle vara illa, anledningen att Marie råkade säga ni till henne. Det hör till saken att vi ofta säger ni till kunderna av den enkla anledningen att det vi oftast säljer til familjer, dvs ni är det naturliga pronomenet i frågor eftersom det gäller personer i plural.

Att säga Ni till en person som man inte känner är visserligen inte så artigt som en del tror, det ligger en hel del av avståndstagande och nedlåtenhet i det om man är lite snorkig i tonen. Det är änså ingen anledning att dra igång hela arsenalen. Jag har en vännina som har en gammaldags god uppfostran. Hon gillar inte att bli kallad Ni, men hon brukar mycket vänligt påpeka att eftersom hon bar är en så går det bra att använda du! Ingen verkar ta illa upp utan byter snabbt till du.

Chef våldtagen under flera år

Aftonbladet.se hade häromdagen en rubrik som löd "Chef våldtagen under flera år". Att det inte är lätt att vara chef, det har man ju hört, men att behöva stå ut med att bli våldtagen av sin personal och under flera år?

Ska det verkligen behöva det? Ska någon behöva stå ut med det? Verkligen inte, chef eller ej. Men nu är det inte det som det gäller.

Min första tanke och säkert de flestas är att det var en manlig chef som blivit våldtagen av sin personal under flera år. Chefer är manliga och om man blir våldtagen i egenskap av chef så är det för de flesta personalen som är förövarna.

Det är vårt tänkande som är styrt i dessa banor, vi måste ta en medveten kamp för att se vad som verkligen har hänt.

Att kvinnor blir våldtagna under flera år av män i deras närmaste omgivning är inget som är material för rubriker. Om äeva blir våldtagen av sin man, inget att skriva i tidningen om, bara ännu en kärring som är dum nog att låta sig bli illa behandlad.

Men en chef? Se där har vi något att skriva om. Kvinnan som blev våldtagen i sin egenskap av maka och våldtagen av sin make sedan flera år, var också chef. Personalen var helt oskyldig i det här fallet.

När man läser en rubrik som den här så är det nästan så att man önskar mer dokusåpor.

Ska det aldrig bli vår?

Det blir det säkert, någon gång. Jag tror att det var Lucidor som när han satt i finkan skrev ett ode med unggefär titeln " Den vår de svage kallar höst".

Tror nu att Lucidor verkligen skrev om höst och att hösten han skaldade om var hans egen, för många gånger i sinkaburum och man blir less, det är bara så. Nå Lucidor lyckades få någon att ta livet av honom, sorglig historia, men vi har ingen anledning att misströsta.

Skulle vi göra nåt tillräckligt allvarligt för att få gå i fängelse så kommer vi att hamna på Kolmården-anstalten och få njuta semesterhemsliv ett tag. Och vi kan dessutom göra en Martha Stewart. Dvs, bummer att vi hamnat i buren, men det måste gå att tjäna pengar och polera upp imagen på det. Bara skriv att minsann, just jag har felat och förtjänar min tid här, men tänk på alla stackare som bara tog emot ett sms och blev dömda till 20 års fängelse! (ja, jag vet, man kan inte hamna i där för ett lumpet sms som man tar emot, eller vänta, det kan man! Fel av mig!)

Vilket avsändaren ska ha livstids straffarbete på vatten och bröd, inte det stackars våp som han lurat att skjuta ner halva bekantskapkretsen.

Kristi brud har vi hört en del om på sista tiden. Den moderna upplagan verkar ha ett underligt inflytande på sin omgivning, men det ska jag inte ta upp här. DEt har spelats upp en del från hennes bibelundervisniung, bl a ett otäckt stycke där hon säger till en vännina att om hon inte lyder Kristi brud, som minsann vet vad Gud vill säga, så ska hon hamna i rullstol. Och vänninan, som inte har lytt, hamnar i rullstol. Jag läser just nu Birger Berghs utmärkat bok om Birgitta och vad hade hon för vana att göra ibland. Få en uppenbarelse som gick ut på att om inte en för henne, namngiven, misshaglig person rättade sig efter vad Birgitta tyckte att denne skulle göra, så skulle vederbörande dö den mest fasansfulla död. Verkar bekant?

Hur man lyckas med att få ett barn att bli rädd för allting

Jag tillbringar en hel del tid med att pendla mellan två lite större städer. Resan tar på en en dryg halvtimme, men man hinner med att lära sig ett och annat.

Nu senaste resan skedde på en för mig lite mer ovanllig tid, men det är på de resorns om man lär sig mest. Lördag eftermiddag och rätt så mycket folk. På andra sidan gången mot där jag satt, sitter en barnfamilj. Mamma, pappa och två barn, knappt året och en tre, fyra år gamla.

Pappan sitter och läser för det äldre barnet, en flicka. Först en teckand historia om när Dracula skuller råna banken. Bra tecknat, skulle kunna vara en Helsing-historia. Kan möjligtvis vara lite läskig, även Dracula såg snäll ut, huggtänderna till trots. Vad säger pappan? Otäckt, eller hur? Bläddrar vidare och kommer till en historia om när Lilla Gull eller vad barnet nu hette tältade. Teckningarna visade abslolut inget skrämmande, en vacker svensk sommardag utan ett moln på himlen. Inget att vara rädd för. Tro inte det, pappan säger till flickebarnet, det här törs vi väl inte göra? De var meningen att de skulle göra det till sommaren, på farmorsö gräsmatta, det kan kanske bli läskigt, men hallå!

Om det barnet kommer att våga göra någonting alls i sitt liv, det kommer i så fall att vara ett underverk.

Livet är en strid

och striden är en kamp, kampen är en häst, hästen är en krake, kraken är en stör och stören är en fisk som simmar i livets flod!

Dvs det kvittar hur mycket vi lider över att vi inte får det som vi vill, allt bara flyter kring och flyter med och det enda som betyder något är att vi har det så bra som möjligt.

Det var min mormor som lärde mig ramsan härovan. Hon brukade också säga att kärleken vara beständigt, blott föremålet växlar behändigt! På mormors tid fanns det inga dokusåpor så sättet som man lärde sig hur man skulle bete sig var genom dylika tänkespråk. Och jag tror nog att det hjälpte bättre att gå genom livet med ett eller flera sådana i bagaget.

En annan sak som min mormor brukade säga, förutom att din vilja sitter i trädtopparna, var att sikta mot stjärnorna så kommer du till trädtopparna. Rätt klokt.

Knepet är att inte visa var man egentligen siktat. Talar man ärligt om att siktet är högt satt, så anses man vara kaxig och man ska inte tro något osv.

Jag tror inte så mycket om jag ska vara ärlig och det ska man vara, ärlig och rättfram och hålla tyst om sina egna mål och sin tro på sig själv. Det får man inte visa. Det är däremot ok att vara rak och rättfram när det gäller att trycka ner andra. Lite orginellt.

Jag har inte fått med mitt självförtroende från starten, det har jag jobbat hårt för att få och jag kommer, om nödvändigt att försvara det till min sista blodsdroppe. Brukar ligga lite lågt med att visa det, det kan störa en del att man ser det som en självklarhet att man är bra på något. Man ska säga äsch, det var väl inget och det var en ren slump att jag sköt mitt i prick för sjuttioåttonde gången på raken!

Fick som alla andra små flickor lära mig att skulle man bli uppskattad och älskad så skulle man vara ett undergivet våp som inte trodde sig om att klara någonting utan att en stor stark karl hjälpte en och bar en genom livet.

Vicket nys, man fick vara glad om de som skulle ära och älska en märkte att de trampade på en när de passerade mot det där som de egentligen ville ha. Hon den där perfekta kvinnan som skulle bli mor till hans barn och den underbara hustrun. Nu undrar jag om dessa grabbar nånsin fann henne eller om det har fortsatt att trampa runt på en massa hyggliga tjejer som tror att de beter sig på rätt sätt för att bli älskade.

Drog mig undan ett tag och funderade på vad jag fann attraktivt hos det motsatta könet. Kom snabbt på att det inte vara speciellt attraktivt när någon använde en som dörrmatta och ville jag bli uppskattad av någon som klev omkring på en? Nä. Alltså slutade jag upp med att agera dörrmatta och klev iväg ifrån hallen.

Henry Kissinger lär ha sagt att power is a powerfull afrodisiak. Stämmer, men ännu kraftfullare är självförtroende och att veta sitt eget värde. Upptäckte som en bieffekt att män med bra självförtroende inte verkade ha något större behov av dörrmattor.

Från den dagen blev mitt liv mycket, mycket trevligare.

Livet är fortfarande en dokusåpa

eller en kriminalroman av Henning Mankell. Jag vet inte vad som kan anses vara mest skrämmande, Mankell har en agenda och det har ju tyvärr, misstänker jag de som gör dokusåporna, också har.

Häromkvällen så tog jag ett sent tåg hem och råkade hamna bakom stordraken och hans hantlangare. Stordrake kanske är att ta i, han sitter i den lokala ledningen för ett av de mer svarta partierna i vårt land. Och jag pratar inte om kristdemokraterna. Herre i övre medelåldern, med någon sorts logeinsignier. En av hans följeslagare har jag träffat på i ett tidigare liv och då har han avslöjat åsikter som kan göra en knäsvag. I sitt offentliga politiska liv är han lite mer moderat, men inte kul där heller. En viss tafatthet med kommunala komunikationsmedel kunde märkas, strodraken behövde gå på toa och var borta en hel farscinerande tid. Vid återkomstern berättade han att han som den ordentliga person han säkert är försökt att stänga dörren till kupén och inte fått igen den. Dörren stängs av sig själv och när den känner av att något är ivägen stannar den på öppet. Ju mer draken drog, desto mer lämpade dörren för att vara öppen.

Nu ska man inte förlöjliga sina medmänniskor, han gjorde så gott han kunde. Alla tre herrarna var som tagna ur en Mankell-roman skrev jag i början. Och det är inte otroligt att de är det också. Mankell har en viss anknytning till vår region och han skrev för en del år sedan en roman som heter Dsanslärarens återkomst, där en del gamla nazister avlivas. Ja gkan tänka mig att Henning hört de här tre herrarnas historia och insett vad de har varit inblandade i och kanske är inblandade i. Skulle inte bli förvånad.

Mankell beskriver en tillvaro som kan och otäckt säkert finns, han vill inte att det ska vara så, men han vet att det kan vara så och vill varna oss.

Dokusåpavärlden finns inte när den börjar att beskrivas, den börjar då existera och i samspel med såpamakarna hetsas den till oerhörda höjder. Och de som inte kan forma sin värld själv ser den och tror att det ska vara så. Man behöver se en och annan skräckfilm för att lugna ner sina nerver.

Lugna ner nerverna? Skräckfilm? Katastroffilm? Ja faktiskt. Dokusåpan visar bara mot en allt mer skrämmande framtid, skräckfilmen visar alltid mot en lösning, en räddning, en möjlighet.

Hur djupt under jord en samling människor än befinner sig, så tar de sig upp. Jorden har blivit djupfryst, någon tar sig alltid fram och räddar sin familj och för den till lägret med överlevare som håller på att skapa en ny och bättre värld. Och alla visar upp de goda sidor vi har, samarbete, osjälviskhet, villighet att offra sig för sina medmänniskor.

Dokusåpan skruvas allt mer, visar bara mer och mer obehagliga sidor hos deltagarna och också hos mänskligheten. Pakter är inte samarbete, osjälviskhet är ersatt med själviskhet och förräderi. Lynnighet och egoism. Ytlighet och fixering på att stämma mot det som de tror är en framgångsrik roll. Allt eldas under med sprit och sex framför kamrorna. Och det är just detta sex som i sig inte är det som är skrämmande. Vuxna människor, med förhoppningsvis tillräcklig begåvning för att inte ha förmyndare (fast man undrar ju ibland) får för mig ha sex när och hur de vill, bara de har så att säga samtyckt till det. Och uppriktigt sagt, de är fria att förnedra sig bäst de vill.

Man kan blunda eller ta in en sportkanal, som ibland faktiskt är enda alternativet, fullt frivillligt att titta med andra ord. Inga problem där. Men, och nu kommer det hemska, det finns grupper i samhället som inte har problem med krig, mord, att ruinera andra människor, men som förfasas när sex blir allt för fritt. Och efter några varv med Linda och allt vad de heter, så är det inte så svårt att få även andra att börja tro att ett mer stängt och repressivt samhälle är lösningen. Ett förbud mot omoral. Börjar vi gå den vägen så finns det inget ljus på många, många århundraden.

Det finns en hel del exempel på att det håller på att tas små, men målmedvetna steg mot ett samhälle som jag inte vill ha som jag tror att de flesta inte vill ha.

Den svenska sexualbrottslagen kommer att ändras, till det bättre på en del sätt. Men den kommer inte att ändras som många skulle vilja.

Det är fruktansvärt när någon blir våldtagen eller utnyttjad sexuellt, vare sig det är barn, vuxna kvinnor eller för den delen män. Och i den näst bästa av alla världar så blir alla våldtäcktsmän straffade och offren får den upprättelse som går att få.

Det kan aldrig hända. Hur gärna vi alla än vill. Beviskraven i dessa brott måste vara samma som i "vanliga" brott, som inbrott, misshandel, mord osv. Om inte gärningsmannen tas på bar gärning, räcker det inte med att offret berättar om brottet, det måste finnas någon sorts bevisning. Dvs, det kommer inte att dömas fler för det som vi idag i dagligt tal kallar våldtäckt. Om inte beviskraven minskas för just det brottet och det räcker med offrets berättelse. (Att den utpekade brottslingen bekänner räcker inte för att få någon dömd, inte i Sverige.)

Det försöker nu en och annan opurtun politiker slå mynt av. Häronveckan publicerade en jurist och tilllika moderat politiker ett sätt att komma undan det där med sänkning av beviskrav. Det kan leda till obeahgligheter vad det gäller ekonomisk brottslighet och så. Nä, han menade att det finns ett visst sexuellt beteende som i sig kan anses vara sådant att ingen frivilligt kan ha gått med på det. Dit hör nu att ha sex med mer än en person samtidigt.

Så alla som gillar och ytterst frivilligt utövar gruppsex, sluta med, en eller alla blir våldtagna per definition. Skribenten menade säkert att det var deltagande män som skulle anses som gärningsmän, kvinnor är offer bara för att de är offer. Så tjejer, ni som gillar att ha sex med mer än en man i taget, det är slut med det! Jag undrar lite hur det ska bedömmas om tre eller fler män har sex ihop. Är alla då våldtäcktsmän? Och kan det anses som ett brott om det inte finns något offer?

Juristen ifråga ansåg också att vissa ställningar kunde vara sådana att ingen (kvinna) frivilligt skulle kunna tänkas ställa upp på det. När jag läste texten insåg jag att jag nog måste göra ett könstext. Har alltid upplevt mig själv som kvinna, har aldrig tvekat en sekund på det, men en för mig ikänd moralist påstår att jag inte är det för att jag faktiskt tycker om en del av det osm han menar ingen kvinna frivilligt ställer upp på, med mindre tycker om. Jag måste alltså vara man.

Skämt åsido, vem ska bestämma vad som kan anses vara normalt och vad som bara genom att det utföras av två eller fler samtyckande vuxna kan anses vara brottsligt? Killen menar att det idag finns en allmän konsencus kring det här, men det finns inte.